Eftersom den här sidan skulle bli en sida där jag jag vill dela med mej av mina tankar o funderingar ,vill jag åxå berätta om "mina svarta" sidor.Jag lever sen ett 20-tal år med diagnosen panikångestsyndrom,detta innebär oftast för mej att jag kan få ett panikångestanfall när var o hur som helst.Oftast föregås det av långvarifg inre stress o till slut spricker bubblan,jag får yrsel,hjärtklappning,svettningar o allmänt dåligt måeende.I bästa fall får jag "bara" en kraftig hjärtklappning o måste vila en stund för hela kroppen slås ut.Eftersom jag uppfattas som en glad o positiv skit är detta inget jag pratar om till gemene man men eftersom detta skulle bli min ventil utåt så har jag bestämt mej för att berätta.Till det positiva hör att idag kan jag i dom flesta fall hantera mina "anfall" o blir inte heller speciellt rädd även om det inte är kul när hjärtat skenar o du vill spy i en matkö.Dethar hänt mer än en gång att jag fått lämna min korg o rusa ut ur affären.Sånt är livet om man nu ska skoja till det o som sagt jag är o kommer alltid att vara en känslomänniska(väldigt sydlänsk,säjer mina anförvanter)o då får jag förmodligen leva med detta.F.ö kan jag berätta att mitt fina kök snart är klart o jag(vi) är så nöjda,kan inte säja annat än att jag har en fantastiskt duktig man(o söner)Så var det det här med bantningen då.......okej -1 på en vecka,ingen revolution men ändock NER.Ha det bra där ute o det blir alltid bättre!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar