Minnen

Fredag o lördag har tillbringats i Bohuslän i mitt föräldrahem.Min bror o jag har plockat,slängt,sparat,burit,släpat,ja gud säj vad vi inte gjort.För att inte förringa annan hjälp så har både hans älste son o Jörgen åxå varit med annars hade det aldrig funkat.Huset byggdes 1956 o har väl aldrig tömts på något,föräldrarna tillhörde en generation som inte slängde en pryl!!!!# containrar,släpkärror o kartonger i massupplaga,men nu är det gjort,tråkigt att inte alla kunna hjälpas åt,vi är 4 syskon,o två "tackade nej" pga ja säj det,mycket omkring sej tror jag.Sorgligt är ordet o det står jag för så som vi har burit o släpat hade det faktiskt behövts flera personer,men som jag åxå sagt tidigare,bara skönt när allt är över då kan man välja sitt umgänge o det är definitivt inte ett umgänge jag kommer att välja.Som någon klok människa sa,"man väljer sina vänner men inte sin släkt" o det har vi hunnit upptäcka mer än en gång!!Vi har lärt oss hemifrån att ställa upp o hjälpas åt,men den dan var två bröder bortresta!!!!!Hur som många minnen o tankar snurrar i skallen,både glada o dessvärre åxå mindre goda minnen.Jag har väl aldrig tillhört favoriterna blan oss syskon,snarare svarta fåret,i alla fall enl min mor,som väl oftast gjorde så gott hon kunde,utifrån sina förutsättningar o med älsta barnet en rebellisk dotter kan hon inte ha haft det lätt.Vår far var sjöman o hon var oftast helt själv om uppfostran o svåra beslut,men som sagt nån närmare relation har vi aldrig haft,det var väl tyvärr så att jag valde att gå mina egna vägar o bestämde ganska tidigt att inte låta någon sätta sej på mej.Fördelen med detta har varit att jag idag egentligen inte har någon att tacka för något o att det inte var så himlstormande fruktansvärt att tömma hemmet.Vi människor formas utifrån våra egna upplevelser o trauman o detta gjorde mina föräldrar till vilka dom var o har åxå gjort mej till vem jag är.Till deras försvar ska säjas att dom alltid gjorde sitt yttersta för sina barn o pappa o jag hade en mycket bra relation men han var ju aldrig hemma!!!!Jag är idag mycket försiktig(så försiktig nu jag kan vara) med att inte särbehandla mina barn,även om vissa utomstående tycker att jag gör det,jag försöker ställa upp till 110 % i alla lägen o jag försöker respektera dom i deras liv o i deras val.Tyvärr blir även detta fel ibland då jag gärna vill för mycke o är så fruktansvärt rädd för att misslyckas gentemot mina söner!!!Idag blev det en ganska "sorglig" historia känner jag men även dessa måste berättas o kanske har ni fått lite kött på benen om vem "kärringa Jönsson" är!!!!jag är en bra människa om än lite trasig,inombords o mycket av allt det kan väl tillskrivas min barndom men man har ALLTID ett val o mitt val är gjort!!!!Ta hand om varann o var rädda om varann ni har bara "en människa av varje",måste bara visa vår yngste sons "tribute" till päronen/Puss