Offer???

Jag fick en reaktion på mitt förra blogginlägg där ngn(förmodligen ganska känd??!!!!)undrade om jag är ett offer.Jag blev först riktigt förbannad o vässade klorna,men sen efter en lång promenad klarnade det,klart jag är ett offer.Alla vi framförallt kvinnor,födda på 40 o 50 talen är offer!!!!Vi har lärt oss av våra föräldrar att lida,skillnaden är att jag lider officiellt,det gjorde inte min mor hon hade skenet uppe o fasaden utåt var viktigare än att må bra!!!!Jag lärde mej tidigt,vad som förväntades av mej,jag skulle läsa,jag hade hjärnan men inte lusten,det brydde sej ingen om,jag skulle vara den där väluppfostrade,utbildade,dottern som man kunde vara stolt över!!!!Det gick ju inte så bra kan jag säja,träffade Jörgen,som till morsans fasa gick i skolan o var 5 år YNGRE än jag.Jag kan utan att gå in på några detaljer,berätta att där sket det sej rejält(till morsans försvar kan jag säja att hon lärde sej tycka om Jörgen efter många många år)jag hoppade av min gymnasieutbildning,flyttade till Skövde o blev GRAVID!!!!!!Hoppsansa,inte direkt ordning o reda.Födde två underbara söner ganska tätt o kan väl inte påstå att det föll i allt för god jord!!!Naturligtvis älskades dom av alla men jag hade ju totalt ändrat kurs o inte blivit den högutbildade,lätt religösa dotter som morsan ville ha.Här nånstans började mitt dilemma,att göra det jag ville eller göra det jag förväntades göra.Sen barnsben hade jag lärts att tiga,inte prata när vuxna pratade,göra som jag blev tillsagd o LYDA.Nu har jag väl aldrig varit den lydiga typen så undra på att själen fick sina törnar,jag gjorde mycket som jag ville,men innerst inne var det FEL,fel enligt mina(framförallt mammas)normer.Pappa var väl den som hade en mer öppen syn på livet o som ibland inte tog så allarligt på problemen.När barnen blev lite större fick jag för mej att börja läsa,då var det fel,fel för att man skulle vara hemma o ta hand om sina barn när man satt dom till jorden,jag glömmer aldrig det mycket elaka svar jag fick av min mor när jag glad ringde hem o berättade at jag kommit in på barn o fritidsprogrammet o skulle utbilda mej till barnskötare som länge varit min dröm.Nu läste jag,fick ytterligare en son,fick ett bra jobb,dock aldrig heltid eftersom mina barn alltid varit det viktigaste i mitt liv.Tyvärr fick jag även en yrkesskada för ett tiotal år sen som gör sej påmind,med ständig värk o ibland även yrsel.har varit sjukskriven långa perioder o blev för 3 år sen utförsäkrad o tvingades gå ner i arbetstid,ytterligare för att orka......så offer,JA.Detta var dagens fundering o jag tror att många kvinnor i min egen ålder känner igen sej,vi förundras o förfasas över att kvinnor i" mindre civiliserade" länder kränks o inte tas på allvar.....hallå,Sverige för 50 år sen var åxå en riktig "kvinnofälla" eller vad man ska kalla det o än idag 2013 behandlas vi kvinnor av vissa som mindre vetande....så offer,JA!!!Ha det fint där ute ta hand om er ingen annan gör det åt er/Puss