Mental Dipp

Har precis kommit hem efter att i tre dagar ha varit i mitt föräldrahem o "röjt".Tanken som slår mej när jag kommer hem i mitt eget hus är"Tack gode gud att jag valde att flytta från hemtrakten i tid!!!jag inser här o nu att jag har ett alldeles underbart liv o att jag inte förstår mej på mina bröder i vissa sammanhang.För att prata klarspråk....vi är fyra syskon,trebröder o jag,äldst o alltså storasyster.Alla mina bröder har bosatt sej på födelseorten o det enda dom egentligen har gemensamt förutom samma föräldrar,är att alla är försäljare!!!!Redan här förstår nästan alla att det är enormt högljutt o "stökigt" när vi träffas.Jag har förutom att jag flyttat hemifrån dessutom valt ett vårdyrke,vilket i o för sej är rätt men även jag är högljudd o inte minst fruktansvärt envis,precis som de andra,dessutom vill alla bestämma o föra "skutan",jo det har hänt saker!!!!!Vi är alltså fyra syskon med helt olika liv,i princip helt olika värderingar o med helt lika röstläge o inte minst vilja.Vi har försökt komma överens om hur vi vill att saker ska fördelas o tyvärr måste jag säja att i vissa fall var en del onödigt giriga,kanske är det som en del säjer mycket vill ha mer!!!!!!Dagarna har ändå i många fall varit både nyttiga o nödvändiga,vi har pratat en hel del,som vanligt folk,dvs normal ton o normalt röstläge o vi har i vissa fall pratat om saker som har varit jobbiga ,o framförallt jag har nog kommit någon lite närmare,samtidigt som jag hittat mindre trevliga sidor hos andra.Kände bara när jag kom hem att en sådan mental trötthet o framförallt total tomhet kan man inte känna många gånger i livet.Naturligtvis till viss del beroende på att vår mor gick bort i dagarna o att jag nu är den äldsta i familjen ,men åxå att man så fullständigt har vänt ut o in på sina känslor.Jag har förut berättat att min relation till mamma varit komplicerad o inte alltid helt ok o inget ändras ju för att hon är död,snarare tvärtom,just nu tänker jag extra mycket på hur vi skulle kunna haft det o varför det blev så fel,dessa känslor finns ju åxå i min relation till mina bröder där jag känner igen min mammas dåliga sidor hos en del o dom sidorna kan jag inte förlika mej med.Tilläggas bör att jag själv åxå förmodligen bär på flera av dessa sidor o att de har samma problem med mej!!!!Vill i detta nu bara skriva av mej min frustration o mitt inre kaos,detta är mina känslor o mina tankar,dom kan ingen ta ifrån mej men troligtvis är dom inte samma hos bröderna,eller i alla fall inte likadana!!!!!Just nu känner jag som sagt en enorm trötthet o inte minst en enorm tacksamhet mot Jörgen som har "tvingats" vara med på denna resa för att stötta o hjälpa mej,finns inte ord för hans gärning jag hade aldrig klarat detta!!!!Ta hand om varann o låt inte pengar o saker styra ert liv,var snälla mot varann i morrn kan ni va döda!!!!/Puss