Kärlekar

Jag har pratat förut om den enorma kärleken man känner när barnbarnen dyker upp.Vi har lyckan att ha 3 ljuvliga tjejer på 10,8 år o lilltjejen på 9 månader.Dom två stora har alltid varit en stor del i vårat liv,vi har bott nära o idag bor vi bara en fotbollsplan bort.Tjejerna har kommit o gått,sovit,ätit,lekt o haft både mor o farföräldrar nära.För dom o för oss är det en självklarhet att åka med om vi ska åka nånstans eller komma hit om dom har tråkigt hemma o detta älskar jag.med arbetstider som gör att jag är hemma mycket kan vi umgås flera dar i veckan eller bara träffas ute på byn.Dessa stunder är jätteviktiga för mej o jag hoppas att åxå tjejerna ser dem som ngt positivt som dom tar med sej in i livet.En nära anhörig påpekade o undrade vad jag gör för prioriteringar i livet(jag prioriterade inte honom o resten av familjen) men för mej är detta prio 1,att ha en bra relation till sina barnbarn måste väl vara det högsta i livet....eller,naturligtvis åxå till sina barn,men det ena ger det andra.Lilltjejen är ju bara 9 månader o bor en liten bit bort,försöker se henne en gång i veckan men sist vi sågs grät hon o det känns i hjärtat ska ni veta,vet ju som sagt inte om ngt annat än den där täta kontakten med barnbarn som alltid blivit glada när vi setts.För en 9-månaders bäbis är en vecka jättemycke o som sagt det känns men förhoppningsvis ska även vi få en bra relation i framtiden,bara att hoppas.Kände bara att jag ville berätta om denna lycka alla pratar om lyckan att ha barnbarn tänk så många ggr jag mått piss o en halvtimme med en glad unge har fått mej att må som en prinsessa,brukar säja att jag måste tanka lite barnkärlek!!!Annars går livet sin gilla gång,ska väl försöka ta tag i mitt liv igen,precis som jag "brukar" varje höst o vår o varje gång går det så där.....eller snarare åt helvete,nån sa att det sista som överger en är hoppet o så är det,nu ska jag lyckas!!!!!!ha det fint där ute o ta hand om varann o framförallt barn o barnbarn,livets efterrätt!!!!!/Puss